Säg det instrument som kan mäta sig med den mänskliga rösten. Rösten är ett oöverträffat instrument med tanke på klangrikedom och omfång.
Tänk på och alla typer av sång som finns; från operans Birgit Nilsson till rockens Janis Joplin eller jazzens Bessie Smith till tibetanska munkar, grönländska strupsångare och bulgariska folksångerskor.
Inom klassisk sång förlänger man ofta exempelvis vokalerna medan man i genrer som pop, jazz och soul ofta använder konsonanter för rytmiska effekter.
Med röstorganet menas andningsapparaten, struphuvudet och artikulationsapparaten. För att uttrycka det enkelt: andningsapparaten inkluderar våra lungor, diafragman, våra yttre- och inre interkostalmuskler (som sitter emellan revbenen i bröstkorgen) samt diverse muskler i främre bukväggen. Allt detta utan att de flesta av oss tänker på det …
Nu är det här med att ”placera rösten” eller ”tonen” inte det enklaste att beskriva, eller begripa. Uttrycket används gärna av sångpedagoger, men svårigheten ligger i att förmedla vad det handlar om. Det är ju mest en känsla av placering det handlar om.
Hjälpmedel för att rätt placera rösten har det försökts med under många år. Här ett exempel från 1927, ett patent inlämnat till Ministère du Commerce et de L’industrie av Madame Keller (född Eva Russ).
Det är en apparat hon kallar för ”Voice Plotter” som ska underlätta att styra och placera rösten. Uppfinningen ska göra det möjligt för exempelvis sångare att höra sin egen röst ”utifrån”.
