Inte nytt, men väl värt att påminna sig. Här en artikel (som har några år på nacken) från tidningen Förskolan, men eftersom barn är barn är tillämpligheten lika aktuell idag; som imorgon.
Skrika?
Stojande barn trissar lätt upp varandra. Ofta tar det inte lång tid innan volymen stigit till en nivå som gör att du måste skrika för att göra dig hörd: ”Nu är det dags att dämpa rösterna!”. Känns det igen?
Nivån på barnens röster skiljer sig mycket åt mellan olika barngrupper. Ibland kan det vara ett eller ett par barn som trissar upp röstläget, men ofta är det svårt att notera exakt vad som styr nivån i gruppen.
– Det handlar om helheten, barngruppens sammansättning, personalens intresse och kunskap och den fysiska miljön, säger Inger Juhlin, tal- och specialpedagog i Stockholm.
En armslängd
När hon och kollegan Elsie Wijk är ute på förskolor möter de både barn och vuxna med trötta röster.
– Det är väldigt viktigt med de vuxnas förhållningssätt. Vi är lite av modeller för barnen, men det är så lätt hänt att vi också höjer rösten. Istället borde vi gå fram till barnen. Ett lagom talavstånd är egentligen en armslängd, påminner Elsie Wijk.
